När nästan alla är digitala – hur ser vi till att ingen hamnar utanför?

Det är människor, ofta äldre, som riskerar att hamna vid sidan av, i en tid då allt fler samhällstjänster digitaliseras.

En liten grupp med stor betydelse

Rapporten Svenskarna och internet 2025 Länk till annan webbplats. bekräftar att ålder är den starkaste faktorn. I princip alla födda på 1960-talet eller senare använder internet varje dag. Utanförskapet finns främst hos de allra äldsta. Där ovana, osäkerhet eller kognitiva hinder kan göra det digitala steget för stort.

Konsekvensen blir att just de som har störst behov av vård, omsorg eller pensionsinformation riskerar att stå utan tillgång till den service de behöver. Det är ett glapp vi aldrig får blunda för.

När nästan alla är digitala ökar kraven

Att nästan hela befolkningen är uppkopplad kan ge en känsla av “mission accomplished”. Men i själva verket betyder det motsatsen. När det digitala är standardkanalen måste vi som samhällsaktörer vara ännu tydligare, ännu enklare och ännu mer inkluderande. Hur gör vi det?

• Kognitiv enkelhet
  Gränssnitt, formulär och navigation behöver vara så självklara att de inte kräver teknisk vana.
  
• Trygghet
  Många äldre tvekar av oro för säkerhet och integritet. Vi behöver förklara tydligt hur e-tjänster, BankID och digital post fungerar.
  
• Alternativa vägar
  Det kommer alltid finnas några som inte blir digitala. Därför behövs parallella kanaler och en sömlös växling mellan digitalt och analogt.
• Tillgänglighet som norm
  Klarspråk, uppläsning, språkstöd och WCAG ska inte vara tillägg, det ska vara grunden.

Varför detta spelar roll?

Rapporten visar att digitala samhällstjänster ofta upplevs som “buggiga” eller ofärdiga. För den vana användaren kan det vara irriterande. För någon med låg digital kompetens kan det vara skillnaden mellan att få stöd eller att ge upp.

Och när nästan alla andra är digitala ökar känslan av stigma hos de som inte hänger med. Ingen ska behöva känna sig beroende av anhöriga för att hantera sin vardag.